GSS eller värnplikt - varför inte en hybrid?

Bloggen har inte varit i närheten av lika aktiv som var tanken vid startandet. Förhoppningsvis blir det bättre framöver.

Den senaste tiden har jag vid flertalet tillfällen hamnat i diskussioner avseende värnplikt kontra GSS. Och officerare som jag ser upp till på grund av deras dynamiska tankesätt och förmåga att tänka utanför boxen hamnar ofta i en åsikt som är antingen för GSS eller för värnplikt. Varför är det så? Varför tenderar just denna frågan göra oss oviga i tanken och digitala i lösningar?

Den svenska arméns stora behov för att kunna försvara Sverige är att mobilisera. För detta krävs regeringsbeslut samt tid för soldaterna att inställa sig, hämta ut utrustning osv. För alla och envar torde det därmed vara uppenbart att det enda en motståndare vill förneka oss är just förvarning (som kan leda till mobilisering) samt tid när ordern om mobilisering väl har getts. 

För ett land i Sveriges storlek så är det ekonomiskt rationellt att ha en värnpliktsarmé. Då får vi stora förband till en relativt liten peng. Det man kan fråga sig är vad kvalitén på dessa förband är samt om de över huvud taget kommer att hinna mobiliseras och därmed bli användbara i en konflikt?

Då kanske någon tar upp Hemvärnet i diskussionen. Hemvärnet är inte dimensionerade för att bedriva långvarig fördröjningsstrid mot en högteknologisk motståndare och på så sätt köpa tid till  armén att mobilisera. Det är inte heller Hemvärnets uppgift. Om man ej är insatt är det dock lätt att gå i den fällan, speciellt när man tittar på Hemvärnets oerhört snabba inställelsetider mm.

Dessa diskussioner glider också lätt in på om värnpliktiga inte är lika bra som GSS? Efter att ha utbildat ett par kullar med värnplikt nu så kan jag säga att vid MUCK så är de dugliga. I vissa fall mycket dugliga. Men det är en stor skillnad mot anställda soldater. Anställda soldater kommer, givet kompetent ledarskap, i de allra flesta fall sopa banan med värnpliktiga. Som sig bör. De har en helt annan erfarenhetsbank ner på enskild soldats nivå. Detta medför också en bättre initiativförmåga rent generellt. Detta menar jag ger avsevärt mycket fler tillfällen för "strategiska korpraler" att lyckas i positiv bemärkelse. 

Det finns givetvis friktioner avseende GSS men som krigsförband håller de en avsevärt mycket högre klass. Men viktigast av allt: de är tillgängliga utan regeringsbeslut. Som vi har sett vid flertalet tillfällen nu på Gotland så är GSS direkt avgörande för att hantera uppkomna oroligheter i vårt närområde. Vi får inte överge GSS för då överger vi också vår handlingsfrihet i fredstid eller gråzon.

Varför fastnar då vissa av oss i att vi måste välja mellan GSS och värnplikt? Jag vet inte. Jag tycker det är uppenbart att vi ska eftersträva en hybridlösning. Där vi försöker dra nytta av respektive personalkategoris fördelar. GSS som en tröskelnivå och handlingsfrihet. Värnplikt som en metod för grundutbildning och stomme för de stora förbandsmassorna. 

Krig är i mycket helt oförutsägbart, men det enda vi kan räkna med är att det inte kommer gå som vi vill eller har planerat. Det strategiska överfallet kommer aldrig utspela sig som vi vill eller har planerat för. Således gäller det att ha en armé som är så redundant och allsidig som möjligt. Det uppnår vi inte genom att välja GSS eller värnplikt. Vi behöver en hybrid. 

Hur storleksförhållanden och typförband ska se ut för respektive personalkategori är ett eget blogginlägg, men jag vill trycka på att vi inte ska se digitala lösningar. För många har jag nu sparkat in väldigt öppna dörrar, men det finns också skrämmande många som är digitala i frågan. Förhoppningsvis väckte jag tankeverksamhet hos några av dessa.

Tack för att ni läser mina lekmannatankar från gräsrotsnivå.

/ Tangentbordskrigaren


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första inlägget