Tankar kring officersutbildningen
Jag har i närtid genomfört officersprogrammet på Militärhögskolan Karlberg. Detta inlägg kommer avhandla lösryckta reflektioner om officersutbildningen som bedrivs på Karlberg. Det är värt att notera att detta är skrivet ur "kadettperspektiv" och således kanske jag inte har haft hela bilden klar för mig i alla lägen. Den är också i huvudsak kritisk, jag är dock överlag väldigt nöjd med mina år på Karlberg och skulle inte vilja ha dem ogjorda.
Inledningsvis vill jag börja med att beklaga att kadetter lyder under både FHS (Försvarshögskolan) och Kadettbataljonen (Försvarsmakten). Jag tror att både FHS och Kdbat har kadetternas främsta i åtanke. Dessvärre blir det av olika anledningar aldrig bra. Väldigt ofta hamnar FHS och Kdbat i klinch, med kadetterna mitt i mellan. Allt som oftast leder detta till frustration från kadetterna eftersom båda parterna framstår som småaktiga och uppfattning att det genererar något negativt för kadetterna.
När FHS inte får sin vilja igenom så leder detta ofta till att Kdbat får ta ut kadetternas tid samtidigt som FHS struntar i detta och kadetterna förväntas lösa sina studier med avsevärt mycket mindre tid. När Kdbat inte får sin vilja igenom så leder detta ofta till att kadetterna framstår som "lata civila studenter" och det leder därmed till förbistringar mellan pluton- och kompanichefer och kadetter. Samarbetet mellan FHS och Kdbat förbättrades under vår studietid men friktioner förekom konstant i varierande grad.
Det är dock ingen lätt uppgift dessa myndigheter står inför. FHS hävdar att det viktigaste är att vi når upp till våra poäng, och därmed blir det ofta skrivbord och föreläsningar. Kdbat vill i grunden att vi ska bli skickliga plutonchefer och få militär erfarenhet. Tillvägagångssättet här är väldigt varierande och varierar mellan väldigt bra övningar och helt meningslösa övningar.
Jag kan uppleva att Kdbat i vissa avseenden är en "elefantkyrkogård" för officerare som av olika anledningar inte är önskvärda på regementet. Detta är ett väldigt starkt påstående och fallet är verkligen inte alltid så. Några av de bästa officerare jag träffat har jag träffat på Kdbat, men också de absolut sämsta. Lägstanivån vill jag mena är det som är avgörande i detta fallet. Vissa plutonchefer som skulle agera som instruktörer hade väldigt begränsad erfarenhet och framför allt var det ofta längesen de själva sysslade med trupputbildning och fälttjänst. Vissa övningar som dessa individer höll hade utan tvekan kunnat stegras om någon av oss GSS med erfarenhet hade varit övningsledare.
I vissa avseenden stämmer även detta in på FHS. Skillnaden är dock att lärarna på FHS är väldigt kompetenta i sina ämnen, men i övrigt kan dessa ha akilleshälar som inte håller i en vardaglig verksamhet. Jag avser inte gå in mer i detalj än så eftersom det då kan gå att identifiera enskilda individer vilket inte är min avsikt.
MHS K har också mycket att lära vad gäller kollegialt bemötande. Det tycks sitta i väggarna på Karlberg att behandla kadetter som förskolebarn som inte hanterar ansvar. Detta gäller Kdbat och skolsektionen. Det är ytterst frustrerande, speciellt för oss som tidigare varit GSS och varit motsvarande "3:a" på sina gamla plutoner. Vi är vuxna och har hanterat ansvar och även skjutpass på skjutbanan i flera år innan Karlberg.
Att vi kadetter dessutom erbjuds undermåliga boenden, och blir hemförlovade eftersom platser inte finns på Karlberg är dåligt. Detta har dock skolan tagit tag i den senaste tiden enligt mina yngrekursare och det byggs nu för fullt. Det är enligt mig svårt problematiskt att andra enheter än kadettutbildning finns på Karlberg. När kadetter får stå tillbaka och antingen vara på FHS eller civila universitet för föreläsningar eftersom andra har bokat lektionssalar på Karlberg så är något allvarligt fel. Ibland kunde jag uppleva att skolan glömde bort sitt eget existensberättigande. Skolan finns inte för att den är vacker och en trevlig plats att arbeta på i centrala Stockholm. Den finns för att utbilda kadetter och ge dessa bästa möjliga utbildning för att på så sätt ge oss så skickliga chefer som möjligt. Något annat är helt otänkbart, något jag hoppas att framtida skolchefer tar återtag på.
Vad gäller såväl lärare och personal på MHS K så bör denna bytas ut med jämna mellanrum. Detta för att undvika "elefantkyrkogårdar" men också för att det behövs rotation på vissa befattningar. Professionen och kadetter behöver få in den senaste kunskapen via sina lärare, detta görs bäst genom att lärare inte får tjänstgöra för länge på en och samma plats. Det finns fördelar med att vara på samma ställe men jag menar att nackdelarna är så stora att de väger över. Vissa lärare är inte medvetna om hur Försvarsmakten ser ut idag. Förmågor hävdas finnas i verksamheten trots att detta inte stämmer, föråldrad och ibland felaktig stridsteknik förespråkas (räcker att kontrollera mot handböcker för att inse att den är felaktig) och detta är bara vissa exempel.
Avslutningsvis vill jag slå ett slag för akademiseringen. Jag var inledningsvis mycket skeptisk till denna, jag var till och med nära att hoppa av när jag insåg vad utbildningen var och att det inte alls motsvarade mina förväntningar. Jag stannade kvar och har lärt känna kadetter från samtliga stridskrafter. Jag har också utveckla mitt sätt att tänka och kritiskt reflektera över mitt eget beteende och information/fakta. Detta har varit mycket nyttigt för mig som individ, jag är inte lika trångsynt längre. Jag upplever också att jag lärt mig oerhört mycket om hur Försvarsmakten fungerar, gamla sanningar från min tid som GSS har fått omvärderas och nu fått en helt annan innebörd.
Jag vill än en gång trycka på att jag är mycket nöjd med min utbildning. Trots allt det negativa som skrivits ovan så ångrar jag inte en sekund av min tid på Karlberg. Jag har lärt mig oerhört mycket om Försvarsmakten och att vara chef. Jag har på ett personligt plan också utvecklats, och jag bedömer att jag mognat kraftigt sen GSS-åren.
Detta är de tankar jag kommit på nu under kvällen, fler kan säkert komma vid ett annat tillfälle. Jag hoppas ni som läser detta återkommer till bloggen då den har flertalet ämnen som inväntar behandling. Tack för att ni läser.
// Tangentbordskrigaren
Inledningsvis vill jag börja med att beklaga att kadetter lyder under både FHS (Försvarshögskolan) och Kadettbataljonen (Försvarsmakten). Jag tror att både FHS och Kdbat har kadetternas främsta i åtanke. Dessvärre blir det av olika anledningar aldrig bra. Väldigt ofta hamnar FHS och Kdbat i klinch, med kadetterna mitt i mellan. Allt som oftast leder detta till frustration från kadetterna eftersom båda parterna framstår som småaktiga och uppfattning att det genererar något negativt för kadetterna.
När FHS inte får sin vilja igenom så leder detta ofta till att Kdbat får ta ut kadetternas tid samtidigt som FHS struntar i detta och kadetterna förväntas lösa sina studier med avsevärt mycket mindre tid. När Kdbat inte får sin vilja igenom så leder detta ofta till att kadetterna framstår som "lata civila studenter" och det leder därmed till förbistringar mellan pluton- och kompanichefer och kadetter. Samarbetet mellan FHS och Kdbat förbättrades under vår studietid men friktioner förekom konstant i varierande grad.
Det är dock ingen lätt uppgift dessa myndigheter står inför. FHS hävdar att det viktigaste är att vi når upp till våra poäng, och därmed blir det ofta skrivbord och föreläsningar. Kdbat vill i grunden att vi ska bli skickliga plutonchefer och få militär erfarenhet. Tillvägagångssättet här är väldigt varierande och varierar mellan väldigt bra övningar och helt meningslösa övningar.
Jag kan uppleva att Kdbat i vissa avseenden är en "elefantkyrkogård" för officerare som av olika anledningar inte är önskvärda på regementet. Detta är ett väldigt starkt påstående och fallet är verkligen inte alltid så. Några av de bästa officerare jag träffat har jag träffat på Kdbat, men också de absolut sämsta. Lägstanivån vill jag mena är det som är avgörande i detta fallet. Vissa plutonchefer som skulle agera som instruktörer hade väldigt begränsad erfarenhet och framför allt var det ofta längesen de själva sysslade med trupputbildning och fälttjänst. Vissa övningar som dessa individer höll hade utan tvekan kunnat stegras om någon av oss GSS med erfarenhet hade varit övningsledare.
I vissa avseenden stämmer även detta in på FHS. Skillnaden är dock att lärarna på FHS är väldigt kompetenta i sina ämnen, men i övrigt kan dessa ha akilleshälar som inte håller i en vardaglig verksamhet. Jag avser inte gå in mer i detalj än så eftersom det då kan gå att identifiera enskilda individer vilket inte är min avsikt.
MHS K har också mycket att lära vad gäller kollegialt bemötande. Det tycks sitta i väggarna på Karlberg att behandla kadetter som förskolebarn som inte hanterar ansvar. Detta gäller Kdbat och skolsektionen. Det är ytterst frustrerande, speciellt för oss som tidigare varit GSS och varit motsvarande "3:a" på sina gamla plutoner. Vi är vuxna och har hanterat ansvar och även skjutpass på skjutbanan i flera år innan Karlberg.
Att vi kadetter dessutom erbjuds undermåliga boenden, och blir hemförlovade eftersom platser inte finns på Karlberg är dåligt. Detta har dock skolan tagit tag i den senaste tiden enligt mina yngrekursare och det byggs nu för fullt. Det är enligt mig svårt problematiskt att andra enheter än kadettutbildning finns på Karlberg. När kadetter får stå tillbaka och antingen vara på FHS eller civila universitet för föreläsningar eftersom andra har bokat lektionssalar på Karlberg så är något allvarligt fel. Ibland kunde jag uppleva att skolan glömde bort sitt eget existensberättigande. Skolan finns inte för att den är vacker och en trevlig plats att arbeta på i centrala Stockholm. Den finns för att utbilda kadetter och ge dessa bästa möjliga utbildning för att på så sätt ge oss så skickliga chefer som möjligt. Något annat är helt otänkbart, något jag hoppas att framtida skolchefer tar återtag på.
Vad gäller såväl lärare och personal på MHS K så bör denna bytas ut med jämna mellanrum. Detta för att undvika "elefantkyrkogårdar" men också för att det behövs rotation på vissa befattningar. Professionen och kadetter behöver få in den senaste kunskapen via sina lärare, detta görs bäst genom att lärare inte får tjänstgöra för länge på en och samma plats. Det finns fördelar med att vara på samma ställe men jag menar att nackdelarna är så stora att de väger över. Vissa lärare är inte medvetna om hur Försvarsmakten ser ut idag. Förmågor hävdas finnas i verksamheten trots att detta inte stämmer, föråldrad och ibland felaktig stridsteknik förespråkas (räcker att kontrollera mot handböcker för att inse att den är felaktig) och detta är bara vissa exempel.
Avslutningsvis vill jag slå ett slag för akademiseringen. Jag var inledningsvis mycket skeptisk till denna, jag var till och med nära att hoppa av när jag insåg vad utbildningen var och att det inte alls motsvarade mina förväntningar. Jag stannade kvar och har lärt känna kadetter från samtliga stridskrafter. Jag har också utveckla mitt sätt att tänka och kritiskt reflektera över mitt eget beteende och information/fakta. Detta har varit mycket nyttigt för mig som individ, jag är inte lika trångsynt längre. Jag upplever också att jag lärt mig oerhört mycket om hur Försvarsmakten fungerar, gamla sanningar från min tid som GSS har fått omvärderas och nu fått en helt annan innebörd.
Jag vill än en gång trycka på att jag är mycket nöjd med min utbildning. Trots allt det negativa som skrivits ovan så ångrar jag inte en sekund av min tid på Karlberg. Jag har lärt mig oerhört mycket om Försvarsmakten och att vara chef. Jag har på ett personligt plan också utvecklats, och jag bedömer att jag mognat kraftigt sen GSS-åren.
Detta är de tankar jag kommit på nu under kvällen, fler kan säkert komma vid ett annat tillfälle. Jag hoppas ni som läser detta återkommer till bloggen då den har flertalet ämnen som inväntar behandling. Tack för att ni läser.
// Tangentbordskrigaren
Kommentarer
Skicka en kommentar